Tjockisdiét & en hyllning till den svenska skolan

Igår fyllde min värdsyster Ariana 17 år vilket självklart firades, dock inte på samma sätt som jag brukar fira födelsedagar i Sverige. I Sverige börjar firandet på morgonen med tårta, sång & presenter vilket sedan oftast  fortsätter med en dag med någon sorts aktivitet. Dagen avslutas med en sittande middag med släkt och vänner. Jag blev faktiskt lite besviken att jag inte fick chansen att sjunga "Cumpleaños feliz" igår och när dagen började ticka mot sitt slut fick jag lust att själv ta ton innan jag tänkte på hur min underbara sångröst satte stopp på den tanken. Dessutom var den totala frånvaron på presentutdelning något främmande men som fick mig att reflektera lite över viktig den delen av jul och födelsedagar egentligen är och i vems intresse det egentligen är viktigast. Fast även efter jag kommit fram till en slutsats av de reflektionerna måste jag ändå säga att presenter på födelsedagar tillför en extra rolig dimension vilket skulle kännas tomt att inte ha.

Något som man dock göra både i Sverige och i Ecuador på födelsedagar är att äta. De svenska lite mer formella födelsedagsmiddagarna med alla samlade runt ett bord med flera rätter god mat är dock utbytt här på ekvatorn mot åtta timmars minglande och ätande av sötsaker. Vi hoppade nämligen helt över den riktiga maten och konsumerade endast sötsaker. Glass, choklad, godis, läsk, glasyrdoppade jordgubbar, tårta, annan sorts glass och ännu mer godis. Bli-så-tjock-som-möjligt-diéten jag har gått på här har fått en ny pik. Födelsedagen var i alla fall lyckad och det var kul att få fira min supersköna värdsyster.

Förövrigt har jag skrivit en fem sidor lång uppsats till familjen i Sverige där jag har skrivit ihop hur jag tycker reseplanen ska bli när dem kommer hit i Juni nästa år. Läckerbitarna Galapagosöarna och Perus Machu Picchu står ut som höjdpunkter. Ni kanske tänker "hur orkar han skriva en så lång text för att planera en resa" men har man inget skolarbete på en månad så får man lite tid över haha. När vi ändå pratar om skola vill jag avsluta med att ge en STOR eloge till det svenska skolsystemet. Nu tänker jag inte på speciella ämnen eller utlärningsteknik utan på grundtanken med hela den svenska skolan. I Ecuador går man i skolan för att lära sig så mycket fakta som möjligt, i Sverige går man i skolan för att lära sig tänka, analysera och skapa baserat på fakta. Skillnaden är enorm och ändrar man inte det tankesättet här har jag mycket svårt att se att Ecuador någonsin kommer bli ett i-land.

Tårta är gott!

Woho grattis Ariana!

En sammanfattning av reseplanen för nästa år. Den kan dock komma att förändras.