onsdag 28 november 2012

Bienvenidos a la Amazonía

Causanquichu,

För alla er som inte förstod det inledande ordet betyder det "hej" på indianspråket Quichua. Igår kom jag hem från Amazonas efter en fantastisk tid där. I tisdags morse tog vi från Manabí bussen mot Quito och väl framme var det oerhört kul att träffa alla utbytesstudenter igen. Många av oss gick ut och åt på ett bra, internationellt steak house i centrala Quito vilket var obeskrivligt gott (den Ecuadorianska maten är supergod för det mesta förutom köttet). Mätta och nöjda fortsatte nästan alla tillsammans ut och vi hade en rätt kort men kul kväll.

På onsdagsmorgonen avgick bussen mot Amazonas eller "El Oriente", en av Ecuadors fyra regioner. Som vanligt är det storslaget att kolla ut genom bussfönstret här med Anderna susande förbi. När vi äntligen kom fram anlände vi till några motordrivna kanoter som vi satte oss i och åkte uppför floden Napo till lyxhotellet La casa del Suizo. Hotellet var oerhört fint med pool, strålande utsikt och fenomenal mat. För alla utbytesstudenter var det dock den sistnämnda egenskapen som var den bästa eftersom det var sjukt saknad, supergod buffémat. Mina favoriträtter blev potatisgratäng, stora köttbitar, kronärtskocka, morotskaka och spagetti&köttfärsås.
Genom spännande landskap på väg mot djungeln.
I bussen med de trevliga tyskarna Nina och André.
Anländer från vattnet till La Casa del Suizo.
La Casa del Suizo
Förutom att äta och hänga på hotellet gjorde vi en mängd aktiviteter på dagarna. Vi fick en guidad tur genom djungeln under den första förmiddagen där vi fick se massor av exotiska växter men tyvärr inte så mycket djur, däggdjuren går nämligen enbart ut på natten. Istället fick vi åka på en flotte nerför den varma Napofloden vilket var riktigt kul. Under eftermiddagen fick vi träffa Quichuaindianer som visade hur dem bodde och vi testa fick skjuta pilar genom ihåliga bamburör (visst finns det väl ett namn för detta som jag har glömt?). Tyvärr kändes hela den utflykten väldigt turistig och det känns om man verkligen vill se hur en normal indianfamilj lever ska man inte åka till en familj som tar emot massor av turister varje dag utan istället resa själv. Det är något jag är väldigt intresserad av att göra i framtiden. På kvällen besökte andra indianer hotellet för att lära oss att dansa indiandanser vilket var hur roligt som helst.
I en av kanoterna med norsken Thea.
I Amazonas
Gående över en hängbro i djungeln.
Jag går också på samma hängbro med en supersnygg outfit.
På guidad tur genom djungeln.
Guiden utnämnde en av tyskarna till djungelns drottning.
Flotten förbered för att gå ner genom floden.
Åkande nerför floden.

Norskorna Aurora och Eini fick vikta djungelblad av indianerna som välkomstpresent.
Indianerna lär oss dansa.
Foto med indianerna efteråt.
På fredagsmorgonen åkte vi uppströms för Napofloden ytterligare en gång med gummiringar för att sedan harmoniskt glida nerströms. Det var en av de skönaste sakerna jag gjort och oerhört avkopplande, utan tvekan skulle jag kunna tänka mig fortsätta hela dagen men efter någon timme åkte vi hem för att äta lunch. Efter maten begav vi oss till en park för skadade djungeldjur. Där hjälper dem djuren med olika problem innan de släpper tillbaka dem i naturen. Alla djur som vi såg var tagna i närheten och därför kändes det extra spännande eftersom de är i deras naturliga klimat. Vi besökte också en fjärilspark men då krånglade min kamera så har inga bilder ifrån det. På nätterna gjorde vi också många roliga saker vilket man kan sammanfatta i att det blev lite sömn.

Jag och dansken Maria.
El Rio Napo
Åkande nerför floden med djungeln i bakgrunden, inte helt fel.

Papegojor
Sköldpaddor 
Vi såg leoparder också
Leoparderna lekte tillsammans
Vi såg både instängda apor och fria apor men det var mycket enklare att få bilder av de instängda.
På lördagseftermiddagen återvände vi till Quito där vi ännu en gång hade det super. Älskar verkligen den staden, man kan verkligen känna hur den internationell och hur den lever. Bara genom att promenera genom staden på kvällen såg vi fem olika band spela på gatorna och folk strömmade fram på gatorna. Dessutom pratar de en fantastiskt rolig dialekt som folket här på kusten verkligen inte tycker om men som jag älskar. Man uttalar orden först med högt tonläge, sedan lågt tonläge på mitten och avslutar med högt tonläge igen. En underbar huvudstad helt enkelt.

Sammanfattningsvis har jag haft en superbra vecka, hoppas ni har haft detsamma.
I Quito köpte jag en halsduk av denna trevliga indianska. Indianerna säljer massor av fina tyger och olika saker i centrala Quito.
Quito är en underbar stad.

fredag 23 november 2012

Ett horribelt skolsystem

 Det här inlägget är tidsinställt och skrevs egentligen fredagen den 16:e november. Jag befinner mig i Amazonas fram tills söndag den 25:e.

Idag har jag fått uppleva mitt livs långsammaste två timmar när vi hade litteratur i skolan. Klassen hade fått i läxa att hålla muntliga presentationer om en bok som jag inte kommer ihåg vad den heter. Nu kanske ni undrar varför jag tycker det är så hemskt, man håller många bokpresentationer i Sverige också. Skillnaden är dock hur man utför dem. Tänk er en bokpresentation där en grupp på tre personer i snigelfart stakar fram alla detaljer ur handlingen från en bok de inte själva har läst, på spanska. I Sverige är bokpresentationer ofta ett verktyg för lärare att få sina elever att börja läsa mer vilket gör att man lär sig tänka fritt och ser nya sätt att formulera sig. Här i Ecuador skippar man att läsa boken och "copy-pastear" istället handlingen från sidor på internet och sen försöker man memorera texten ord för ord.

Jag har alltid hatat de få uppgifter i Sverige där man förväntas memorera in fakta istället för att lära sig tänka fritt, här bygger alla skolarbeten på det förstnämnda. Det var därför minst sagt plågsamt att se hur mina klasskompisar svettades medan läraren kontrollerade på Powerpointen i bakgrunden att eleverna memorerade rätt. Innehållet i det dem presenterade gjorde inte direkt saken bättre då de presenterade handlingen från början till slut, kapitel för kapitel, där varje kapitel täcktes av ca 300-400 ord. När det äntligen ljusnade i tunneln och boken hade gåtts igenom kom nästa grupp upp och ritade på tavlan upp protagonistens släktkarta, fortfarande utan att ha läst boken. När det urtråkiga momentet var över och det var dags för ytterligare en person att läsa innantill hela författarens wikipediasida kände jag att jag inte kunde vara kvar i klassrummet längre utan behövde frisk luft. Jag ursäktade mig hastigt och halvsprang mot dörren som jag slet tag i innan jag kom ihåg att inspektören låser den med hänglås utifrån och öppnar först när vi har rast. Uppgiven, förtvivlad och illamående gick jag tillbaka till min obekväma metallbänk för att uthärda 30 minuter till av presentationer.

Det ecuadorianska skolsystemet är, ursäkta ordet, hjärndött. Huvudmålet med skolan här är att man ska pressa in så mycket fakta som möjligt, det dem inte tänker på är att nästan allt man lär sig går att hitta på internet på högst 10 sekunder. För mig är det fullständigt obegripligt hur en lärare inte har några problem alls med att allt eleverna säger är andrahandsinformation kopierat från internet samtidigt som betygen riskerar att sänkas om är lite osäker på texten man memorerat. Jag kan med 100% säkerhet säga att om skolsystemet inte blir mer kreativt och kritiskt tänkande kommer det aldrig födas några nobelpristagare i Ecuador.

Då är det skönt att när skoldagen äntligen tar slut kunna gå ut med sina kompisar och äta lunch för att sedan åka till stranden och bada. En timme eller två omtumlande i vågorna senare har min frustration över skolan försvunnit och nu är allt toppen igen. Det blir dock inte helt fel att missa skolan för resan till Amazonas med YFU på tisdag...

Min skola Viktor Rydbergs Gymnasium & det svenska skolsystemet är något jag inte trodde jag skulle sakna men som jag verkligen gör. Herregud vad den svenska skolan är BRA!!!

tisdag 20 november 2012

Dags för Amazonas

Hola,

Jag har haft en rätt lugn helg där jag tagit det lugnt med tennis och mat som huvudteman. Imorgonbitti åker jag till Amazonas tillsammans med nästan alla utbytesstudenter, det ska bli hur roligt som helst. Dagen har i huvudsak spenderats med att packa i snigelfart. Nu är jag i alla fall färdig och kameran är laddad för att ta hundratals bilder på djur och natur i djungeln. Ni kan alltså räkna med ett utförligt inlägg och en bildbomb tidigt nästa vecka då jag är tillbaka. Jag har också skrivit ett utförligt tidsinställt inlägg om vad jag tycker om det ecuadorianska skolsystemet (ni som har pratat med mig om det kan ana min ton i inlägget) som kommer publiceras under tiden jag är borta.

Chao!
Nu bär det av till Amazonas. OBS, oseriös bild.

tisdag 13 november 2012

From the day we arrive on the planet, and blinking, step into the sun, there's more to see than can ever be seen

Jag kom just in från trädgården där jag hade legat och läst innan jag helt plötsligt fick en hård mango i huvudet. Det var väl bra det, nu kan jag uppdatera bloggen istället. Under den senaste tiden har jag verkligen blivit positivt inställd till julstämningen som nu råder i huset och de tidigare känslorna av att vi är tidiga eller att det är konstigt med jul här är helt bortblåsta. Kanske beror det också på att jag har så sjukt mycket kul framför mig just nu. Om 8 dagar, den 20:e november, åker jag tillsammans med i princip alla utbytesstudenter till Amazonas för fem dagars äventyr i djungeln. Ecuador är uppdelat i tre regioner, El Oriente (Amazonas), La Sierra (Anderna) och La Costa (Kusten där jag bor) och hittills har jag mest lärt känna olika stränder längs kusten men nu blir det dags för annat också. Det ska bli hur roligt som helst att få träffa de alla utbytesstudenter igen och att få turista lite.

Ganska direkt efter resan till Amazonas är det min systers födelsedag som vi kommer fira i surf&party-paradiset Montañita. Planen är att vi kommer åka dit och vara där över helgen och den här gången kommer jag, till skillnad från förra gången när jag bara var där kort, få uppleva det som byn är känd för. Vid det här laget lär jag troligtvis vara trött men jag fortsätter ändå till huvudstaden Quito där det är festival. Jag har blivit inbjuden av värdfastern att bo hos deras familj i Quito och få lära känna flera delar av staden. Generöst nog får jag också ta med valfri kompis och en norsk utbytesstudent följer därför också med till huvudstaden. Äta Cuy (marsvin), besöka monumentet för ekvatorn och allmänt turistande står som självklara punkter på schemat. När jag kommer hem därifrån är det bara två veckor kvar till julafton och allt vad som kommer med det.
Till turistiga men härliga Montañita bär det snart av igen.
Låt oss sluta fokusera på framtiden för ett tag och gå över till vad jag har gjort de senaste dagarna. I onsdags såg jag min första fotbollsmatch här tillsammans med Paulo. Vi åkte till Manta tillsammans med ett gäng kompisar till honom för att se hur favoritlaget Emelec från Guayaquil spöade Mantas eget lag. Fotbollskulturen här liknar den svenska eftersom spelet inte är världsklass men fansen är ändå väldigt engagerade. Även om det var en bortamatch för storlaget Emelec hade en stor grupp människor tagit sig till arenan där de bjöd på tifo med pyroteknik och sånger.
Innan tifot börajde och några drog av bengaler i förhand. Tyvärr krånglade min kamera när det riktiga tifot satte igång så jag har inga bra bilder från det.
Under helgen var det dags för ytterligare en återförening med alla utbytesstudenter i Manabí (Portoviejo, Rocafuerte & Manta). De två förträffliga områdesrepresentanterna plockade upp oss för att köra oss till strandhuset en av dem äger i Crucita. Där åt vi och planerade en julfest där vi alla utbytesstudenter i Manabí ska laga mat från ens land och sedan kommer alla värdfamiljerna och så ska man få prova lite av varje. Min plan är att laga min favoriträtt Citronkyckling och Hasselbackspotatis vilket är passande eftersom alla dessa ingredienser finns troligen att tillgå här. Vi kommer även bjuda familjerna på ett program i form av dans och sång så det hela kommer nog bli riktigt roligt. Efter planeringen badade vi i de för dagen riktigt kraftiga vågorna där flera var en halvmeter större än mig, fruktansvärt kul.
Min områdesrepresentant har världshistoriens sötaste hund. Tror dem heter English Shepard på englelska. När den här hunden hoppade upp och la tassarna runt mig kändes det som om jag fick en kram av en levande jättenallebjörn.

Vi från Rocafuerte och Portoviejo utanför strandhuset.
Ätande och planerande för den stundande julfesten.
På tal om stora vågor har jag börjat planera mitt ca 3 månader långa vinterlov som börjar i Januari och jag har bestämt mig för att surfa en stor del av tiden. Planerat är också att jag ska volontärarbeta en månad av tiden, med vad är ännu inte bestämt men en institution för barn med funktionshinder är det jag funderar mest på just nu. Det finns dock en stor risk att mina surfplaner och hela min värld här i Ecuador kommer bli helt upp och nervänd eftersom det beräknas vara 50% risk att värdefenomenet El niño inträffar någon gång efter jul. El niño brukar inträffa var fjärde till sjunde år och orsakar fruktansvärda översvämningar, speciellt i Norra Peru, Ecuador och Colombia. Jag är väldigt delad till vad jag ska tänka om det möjligen stundande skyfallet. Antagligen är jag väldigt naiv och blåögd men en stor del av mig känner att det vore hur coolt som helst att få uppleva en verklig naturkatastrof på plats men det är troligen ord jag kan få äta upp tusen gånger om. Framtiden kommer bli spännande.
"Oroas inte över framtiden - den kommer nog ändå"

onsdag 7 november 2012

Valvaka med julstämning

Hej,

Just nu pågår valvakan förfullt för det amerikanska presidentvalet även här i USA. Min värdfamilj är inte lika intresserad som jag vilket har gjort att det är ensam valvaka på mitt rum men här är stämningen på top. CÑÑ visas med hög volym på tvn (CNN på spanska...), Aftonbladet, Twitter, Youtube & CNNs liveuppdater och en mängd godsaker ligger på sängen. Idag tog jag nämligen emot ett paket från Sverige fyllt med två efterlängtade böcker och godis som just nu hetsäts i allt snabbare takt samtidigt som nervositeten stiger. Just nu t.ex. skiljer sig partierna med endast ett par hundra röster i viktiga Florida vilket gör att chokladen går åt som smör i solsken. Eftersom jag har lite bättre tidsskillnad här än man har i Sverige har jag sett alla presidentdebatter och är överlag väldigt insatt vilket gör allt extra spännande. Återkommer kanske om valet längre ner i inlägget eftersom jag inte är supereffektiv när jag skriver detta och därför kommer nog mer hinna hända.
Godis och de två sista böckerna av "A song of Ice and Fire" (Game of Thrones). Som jag har längtat.
I söndags spelade jag en tennisturnering i samma stad som jag var tidigare i veckan, Manta, vilket jag faktiskt vann! Turneringen heter "Torneo Super Master Manta Beach" och jag spelade dubbel tillsammans med min värdpappa. Vi spelade hela dagen och tillslut stod vi som glada men trötta segrare. Det var jätteroligt och vi fick en fin pokal som nu står på mitt rum.
Woho, segerbild! 
Denna pokal står nu på mitt rum och skiner.
Någonting väldigt oväntat hände för tre dagar sen när vi den 3 november julpyntade huset! Hela huset pryds nu alltså av tomtar, kransar och självklart en stor blinkande plastjulgran. För mig som i Sverige är van att alltid sätta upp julgran och det mesta julpyntet på kvällen den 23:e december blev det väldigt konstigt att se en pyntad julgran såhär tidigt. Jag tappade bokstavligt hakan och fick en väldigt konstig känsla av att någonting inte stämde. Nu har jag dock kommit över det hela och tycker är rätt trevligt med en lång jul.
En välpyntad julgran.
Förlåt för ett dåligt skrivet inlägg men är mitt uppe i valvakan. Herregud vad spännande detta är, Florida är sjukt jämnt. Är ändå 85% säker på att Obama tar hem det här. Den som lever får se.

lördag 3 november 2012

När allt bara klickar

Hola todos,

De senaste dagarna har jag gjort en mängd saker som jag nu i vanlig ordning tänkte delge er. Om vi direkt återknyter till det senaste inlägget har jag fortsatt att vara ambitiös och har pluggat glosor varje dag. Det roliga är att jag verkligen har märkt skillnad på bara några få dagar, nu kan jag plötsligt formulera mig på en mängd nya sätt vilket gör allt väldigt mycket roligare. Emil blev också inspirerad att börja satsa lite mer på spanskan så nu har vi en gemensam lista på Glosboken där vi båda lägger in 4-5 nya, fräscha ord varje dag för att lära oss. Fortsätter vi i den här takten året ut kommer vi nog båda kunna prata flytande när vi återvänder till Svea Rike.

Något jag har glömt att nämna är att jag har lov den här veckan, igen. Mitt oerhört hektiska liv har alltså fått sig ytterligare lite härlig fritid att göra roliga saker på. Tennisskorna har nötts extra mycket under veckan och efter att ha fått några enkla, men geniala, tips från ägaren till tennisbanan har mitt spel förbättrats ordentligt. Nu på söndag ska vi troligtvis iväg och spela i en annan stad vilket lär sätta min tennisförmåga på prov men just nu känns det som om det inte kan gå annat än bra.

Man skulle kunna tro att all tennis har gjort att jag inte har haft tid för andra saker denna vecka men så är inte fallet. Veckans händelser började med en begravning för en avlägsen släkting som jag fick följa med på. Det är första gången jag varit på en begravning med öppen kista och det var en märklig upplevelse. Ändå är jag glad att jag följde med och fick se hur en normal ecuadoriansk begravning kan gå till. Det var inte i en kyrka utan i en vanlig dekorerad lokal. Begravningsprästen spelade elpiano och talade på ett gospelinspirerat sätt där åhörarna upprepade vad han sa. Tillslut slutade ceremonin för att en och en lämnade lokalen för att samlas utanför och börja prata om alldagliga saker än en gång. Livet går vidare, för alla utom en.

Alla helgona afton kom sedan med samma tema men med en skillnad i att man också firar glada Halloween. Först på kvällen åkte vi till kyrkogården till mina värdmorföräldrar där det tändes ljus och placerades plastblommor. Kyrkogårdarna här är väldigt annorlunda från de svenska då de har en bilväg som slingrar sig igenom för att man inte ska behöva gå för långt och det är inte lika organiserat som i Sverige utan man alla gravar är placerade lite huller om buller. Många bryter även mot de svenska oskrivna reglerna som att inte skrika, springa och hoppa på kyrkogårdar. Ändå var det riktigt mysigt. Jag och min värdsyster Ariana fortsatte sedan till en Halloweenfest hos kompisen Paulos mamma där vi dansade och skojade. Tyvärr hade jag ingen dräkt (hur skulle jag fått med mig det i resväskan?) men det var roligt ändå. Efter festen åkte jag, Ariana, Paulo och andra värdsystern Andrea till stranden Crucita där vi promenerade längs strandkanten och pratade. När vi tillslut kom hem på kvällen var klockan 03.30 och jag förberedde mig mentalt för 210 minuters sömn innan jag skulle upp för ett heldagsäventyr med de andra utbytesstudenterna.
Kyrkogården
Halloween
Antingen klär man ut sig lite, inget eller mycket till Halloween.
Det här gör jag mina novembernätter, vad gör ni?
07.00 imorse börjar alltså den några minuter långa kampen i mitt huvud mellan den goda sidan som säger att jag måste gå upp och den lata som bara vill somna om. Lyckligtvis vann den positiva sidan och jag gjorde i ordning mig för att åka med utbytesstudenter från Portoviejo & Rockafuerte till kuststaden Manta och träffa dess utbytesstudenter. Vi tog bussen från Portoviejo kl 08 och efter den 45 minuter långa bussturen för  0.80$ anlände vi till Manta. Här möttes vi av alla de andra och vi begav oss till en av de som bor i Mantas hus där vi pratade och åt. När magarna var välfyllda åkte vi till stranden där vi spenderade resten av dagen. Flera timmar i havet, x antal tankar om vad man tänkas göra en novemberdag som denna i Sverige och några ord som "paradis" & "underbart" senare begav vi oss till restaurangen där det serverades mycket av Mantas utsökta havsmat. Vi hann pressa lite mer på stranden innan vi rullade hem på kvällen. Den oerhörda glädjen slog mig när jag märkte att jag hade bränt mig vilket innebär att det inte är som jag trodde att jag knappt kan bli brunare. Nästa gång gäller det bara att ha på sig lite solkräm så tar jag ett steg närmare pepparkaka istället för tomat.

Efter en hektisk vecka som den här där jag börjat plugga intensivt på första gången på ett halvår, upplevt en  ecuadoriansk begravning, varit på Halloweenfest och njutit på stranden kan man tycka att jag förtjänar lite avkoppling. Vilken tur för mig att det då är helg, annars kanske jag hade gått in i väggen. Skämt åsido. Jag måste bara säga att jag har det hur bra som helst här och lever i stort sett min egen dröm, bättre än så kan det knappt bli.

Park i Manta
Tänk er vilken frihetskänsla när dessa fåglar breder ut vingarna och flyger över när man är ute och simmar i vågorna.

Alla jag var där med inklusive en av utbytesstudenternas värdmamma & värdsyster.