El festival de inglés

Idag i skolan var det dags för den engelska festivalen. Detta var en av de få dagar där man fick ha andra kläder än skoluniformen på sig om man skulle vara delta. Jag som presentatör hade fått instruktioner av lärarna att ha på mig jeans, en skjorta och en kavaj. När jag anlände på morgonen kändes det konstigt att trava in i skolan väldigt uppklädd. Det uppstod direkt problem eftersom jag knappt fick komma innanför skolans portar först eftersom jag inte hade uniformen på mig, vakten sa att även om du ska byta om sen så måste man som elev bära uniformen när man går igenom portarna. Sen är det fritt fram att byta om man har tillåtelse men inte innan. Jag som inte visste detta hade redan på mig mina kläder för showen och hade inte med mig uniformen. Efter några minuters förklarande och diskuterande med vakten fick jag i alla fall tillåtelse att gå in efter att ha lovat att jag aldrig ska göra om det.

Showen började med att engelskalärarna tågade in på scen fint uppklädda, jag fick faktiskt "äran" att eskortera huvudlärarinnan in. Därefter höll de ett långt tal på krasslig engelska som kan sammanfattas i att engelska är ett jätteviktigt språk för er att kunna och därför har denna skola som ni älskar så mycket satt ihop denna show med sång, dans och prat på engelska. Sedan började del ett i programmet vilket ett programledarpar tog hand om. Vi tre par programledare hade fått ett manus på förhand på horribel engelska som man antingen kunde få läsa rakt av ifrån eller som jag improvisera ihop något eget. Med facit i hand funkade inget av alternativen särskilt bra.

Det stora problemet med denna show var att vi inte hade haft någon generalrepetition innan och lärarna hade ingen aning om hur lång tid det skulle ta. Därför hjälpte det inte att de som uppträdde var riktigt duktiga när det hade gått fyra timmar, publiken hade problem med att hålla intresset uppe. Speciellt tröttnade publiken när de som kallades upp på scen inte hade blivit informerade om när de skulle uppträda och inte var i närheten av förberedda vilket ödslade mycket tid.

Jag och min programledarkollega Shaylí hade den avslutande tredjedelen av showen och fick också avsluta den. Det intressanta med det är att hierarkin här i Ecuador är mycket påtagligare än i Sverige. Vi skulle tacka "the students, parents, teachers and of course the authorities". Vet inte vad jag vill säga med detta men att tacka "the authorities" är.. Ja annorlunda i alla fall.

Därefter blev det något som närmast kan beskrivas som en presskonferens där jag och den andra utbytesstudenten Patrik ställde upp som fotomodeller tillsammans med både lärare, föräldrar och elever. Alla ville ta bilder med los gringos, utlänningarna. 45 minuter av bildtagning senare har gett mig empati med filmstjärnor som tröttnar på fotografer haha...

Shaylí och jag. Vi blev handplockade av lärarna och kände inte varandra tidigare men hon är trevlig.

En av alla tusentals bilder efteråt med några elever

Ett prisvärt land

Nu ligger jag framför TVn och tittar på när Sererna Williams spelar tennis i US Open. Det är rätt kul för kommentatorn uttalar hennes namn som Zelena Wílliams, då ska vi inte tala om hur jag tror de flesta i min ecuadorianska klass uttalar hennes namn. Engelska är inte medelecuadorianens starkaste sida... Det är dock en egenskap som jag uppskattar för det gör att jag får prata väldigt mycket spanska, språket flyter nu på bra och jag kan få fram vad jag vill säga i nästan alla situationer.

Jag måste också ursäkta mig för dålig uppdatering men har haft fullt upp de senaste dagarna och när jag väl haft tid över har jag varit så trött att jag gått och lagt mig direkt. Vad är det då jag har gjort dessa dagar som varit ansträngande? I söndags blev det ingen tennisturnering av någon oklar anledning. Istället träffade vi lite släktingar och sen gav oss av tillsammans till stranden där vi badade och solade. Vi åkte hem via en liten, mysig stad där vi stannade på ett konditori eller Dulceria och handlade massor av sötsaker. Det sjuka var dock att dem lastade på med små, jättegoda konfektyrer stora som Macaroner (bakelsen) och när vi fyllt en påse med kanske 30-40 st var det dags att betala. På ett café i centrala Stockholm hade detta gått för flera hundra kronor, här kostade det 2,5$!!!


Sen var det måndag och skolan började som vanligt kl 07 på morgonen. Jag åt sedan i skolan eftersom jag skulle dansa på eftermiddagen. Vi dansade länge och väl och först 17.30 slutade vi. Därefter blev jag hämtad av min värdmamma och vi åkte och handlade mat. När jag sedan kom hem ca 19.30 somnade jag snabbt som ögat. Angående dansen kanske jag bör tillägga att det inte är någon riktig pardans jag dansar utan det är snarare lite mer av en teater-chearleading-akrobatik-dans. När vi presenterar den ska jag be nån familjemedlem filma så att jag kan lägga upp den här om det inte ser för förskräckligt ut.. Men förvänta er i alla fall inte att jag kommer kunna dansa pardans perfekt efter denna kurs.

Vad det gäller skolaktiviteter är det Festival de Ingles i skolan där jag ska vara presentatör. Man skulle kunna tro att jag skulle vara nervös att behöva stå och prata inför de tusentals eleverna och lärarna i skolan men återigen spelar språket in här. Eftersom det är den engelska festivalen ska jag prata engelska och därför kommer knappt någon förstå så det är lugnt. Dessutom är det bara kul att vara med i skolaktiviteter eftersom det är ett bra sätt att lära känna nya människor.

Nu ska jag gå och ta ett glas nypressad lemonad och några skivor ananas.

Ciao.

Hängmattehäng på stranden

Min värdpappa

Många supergoda konfektyrer

För att visa hur billigt det är i Ecuador har vi priset på glass här. Flera är samma som i Sverige men här kostar en Cornetto  ca 7 kr (1$) medan i Sverige kostar de runt 17-18 kronor

Livet på en pinne

Buenas Noches!

Idag vaknade jag tidigt och åt frukost för att åka till Portoviejos egna köpcentrum El Paseo Shopping med pappan i jakt efter en mobiltelefon. Detta köpcentrum skiljer sig helt från Portoviejos vanliga gatukultur och med dess moderna stuk skulle man kunna tro att det var en amerikansk mall. Hur som helst köpte jag mig en mobiltelefon där som jag kommer använda här i Ecuador för att ringa inhemska telefonsamtal osv. Det blev en Nokia 100, exakt som jag ville ha det.

Därefter köpte vi en glass som var oerhört god. Glassen här är rätt lik den svenska både vad det gäller pinnglass och kulglass men den är väldigt mycket billigare. En vanlig god pinglass kan kosta ca 0.50$ alltså 3-4 kronor!!!

När glassen var uppäten begav vi oss till stranden, dock inte samma strand som förra gången. Förra gången var vi vid en strand nära en stad där det kryllade av folk. Denna gången åkte vi iväg lite längre till en fiskeby som hade en lång, folktom och jättefin sandstrand! Vi var där och tumlade runt i Stilla Havsvågorna i flera timmar innan vi åt middag på en god restaurang för att sedan återvända hemåt. Denna gången glömde jag inte kameran så nu får ni se hur den Ecuadorianska kusten ser ut!

Det finns massor av dessa fåglar längs kusten. Jag är rätt dålig på fågelnamn men visst är detta en pelikan..?

Sjöstjärnor finns det gott om

Lutar mig mot en av de många fiskebåtarna som åkte ut lite senare. Vi köpte med oss helt nyfångad fisk hem sedan.

Solnedgång över risodlingar på vägen hem

Fortsatt solnedgång

Äntligen helg

Det är äntligen fredag!!! Även om skolan har varit rolig har det varit ansträngande denna veckan. Skolan börjar kl 07.00 varje dag och det tar minst en halvtimme att åka till skolan beroende på hur mycket man genar på motsatt körbana eller inte.. Därför går jag upp ca 05.30 och sen är jag inte hemma förren 17-18 någon gång. Egentligen slutar skolan 12.30 varje dag men jag tränar dans på eftermiddagarna i skolan vilket gör att jag stannar där rätt länge och blir väldigt trött på kvällarna.

Vad det gäller dansen så kommer jag inte dansa 30:e augusti längre utan 14:e september är det nya datumet. Jag blandade ihop datumen tidigare med en annan skolgrej. Hur som helst kommer dansen genomföras i Portoviejos Casa de la Cultura, alltså kulturhuset.

Nu på söndag ska jag spela en tennisturnering med pappan så vi har övat rätt mycket för att det ska gå bra. Jag tror att vi ska både lira dubbel och singel. Det ska bli superkul.

Ikväll ska vi till min systers skola som har invigning av deras Olympiska Spel. Jag har på denna dryga veckan lärt känna min värdfamilj rätt bra och jag är verkligen supernöjd med dem. Alla är jättetrevliga och vi har gjort många kul saker, igår t.ex. lärde jag min syster spela Vändtia. Vi använde kortleken jag fick av min moster Agneta så om du läser detta Agneta kan jag säga att kortleken har kommit väl till hands. Det roliga med den kortleken är att istället för en bild på valören av kortet står det en fras på spanska och en svensk översättning. Min värdfamilj tyckte det var roligt att försöka sig på svenska med den.

Det här inlägget blev väldigt osammanhängande men jag är trött så det får förklara saken. Hur som helst; ha en bra helg Sverige! Här kommer lite bilder.

Mitt schema som en klasskompis skrev ner åt mig. Det är mycket kemi (Química) eftersom jag tydligen går en kemi-inriktning

Tennisbanan ligger på en familjs tomt och här är skylten som sitter ovanför huset.

Tennisbanan

Den hemmasnickrade men oerhört charmiga bilen Johny har. Säkerhetsbälten och liknande är självklart bortmonterade.

Odling av plátano, Ecuadors svar på potatis. Det liknar en banan men går att använda till allt; chips, mos, grilla, krossa, you name it. Det är tillsammans med ris obligatoriskt att äta minst två gånger per dag. 

Första skoldagen

Idag började jag skolan i Colegio Nacional Portoviejo. Det är en jättestor skola med tusentals elever, det är dock oklart exakt hur många eftersom jag hörde först 1200, sen 3200 och sen sa ytterligare någon att det gick 2500 elever på skolan. Jag hade förberett mig för skolan genom att köpa den obligatoriska skoluniformen (har dock endast köpt så att det räcker för någon dag så jag måste köpa fler) och jag tänkte att jag kommer smälta in någorlunda i alla fall med den på. Så blev inte fallet.

När jag kom till skolan blev jag mött av rektorn som eskorterade mig genom folkmassorna till mitt klassrum. Många frågande blickar kastades mot mig när vi gick över skolgården. Samma sekund som jag gick in i klassrummet steg ett jubel av att klassen skulle få sin första kille som dessutom är utländsk. Klassen jag går i består nämligen av ca 35 ecuadorianska tjejer och jag. Jag satte mig på min bänk och började besvara de hundratusentals frågorna folk ställde. Var kommer du ifrån, var bor du, hur gammal är du, vad heter du, varför kom du till Ecuador, vad tycker du om Ecuador, vad gillar du för mat, tycker du om stränder, hur är Sverige; listan på frågor jag besvarade kan göras lång. Men det var roligt, ett bra sätt att öva sin spanska också!

Den Ecuadorianska skolan fungerar så att man har ett klassrum och där är man alltid, lärarna byter istället av varandra. På min skola går man från 07.00 då portarna stängs till 12.30 då alla slutar. Under de 330 minuterna hann vi ha fyra lektioner. Min spanska funkar faktiskt bättre än förväntat hemma eller när jag pratar med kompisar men i skolmiljö blev det betydligt svårare. Första lektionen leddes av en kvinna som berättade om någon känd person, någon sorts vetenskapsman. Det gick till så att hon dikterade och alla andra skrev av vad hon sa. När hon upptäckte att jag inte fattade någonting när hon pratade fick en volontär ur klassen skriva allt hon sa på tavlan så att jag kunde skriva av, det var bra.

Andra lektionen var väldigt märklig, en trevlig man ledde lektionen och första 10 minuterna satte han sig vid min bänk och pratade om hur mycket han tyckte om Europa. När han väl satte igång lektionen visste jag inte vilket ämne det var och det vet jag fortfarande inte, jag skulle vilja kalla det för en lektion i allmänbildning. Lektionens första moment var nämligen första hjälpen där vi började göra första hjälpen på en bänk och sen på en kompis. Därefter satte han sig på katedern och började räkna upp vad jag tror var alkoholhalten i olika drycker. Lektionen avslutades med att han berättade för klassen om sin rundresa i Europa som han hade gjort när han var yngre.

Sedan hade vi rast i en kvart där jag guidades runt skolan av några klasskompisar. Vi fick dock stanna flera gånger när grupper av människor kom för att hälsa på den långa utlänningen... När rasten var över återgick var det dags för tredje lektionen som blev mycket märklig. Först var det en vanlig biologilektion där dem pratade ytligt om fostrets faser i en graviditet. Därefter pratade läraren i någon minut innan hon helt spontant satte på en 10 minuters video när en mamma födde trillingar. De filmade från synvinkeln av läkarna så att man såg allting utan någon som helst censurering. Som bakgrundsmusik var det en sydamerikansk smörsångare. MYCKET konstigt och väldigt äckligt!

Sista lektionen var en kemilektion och den leddes av en sträng dam. Hela lektionen ägnades åt att förhöra folk på atombindningar, hon läste upp en molekyl och någon som hon valde ut skulle gå fram till tavlan och rita den. Inte särskilt pedagogiskt.

Rektorn kom till mig just när jag skulle gå och berättade att jag skulle tillsammans med den andra utbytesstudenten få lära sig dansa under eftermiddagen. När vi kom till danslektionen var det en professionell danslärare där och ca 10 tjejer. Vi dansade någon blandning mellan pardans och modern dans med en koreografi att följa. Jag tyckte det var rätt kul och eftersom dem dansar så mycket i Portoviejo var det bra att lära sig tyckte jag. När lektionen var över sa dem att vi ska träna igen på fredag och sen hela nästa vecka. För vad tränar vi undrade jag då. Rektorn berättade då att vi ska vara med i en danstävling den 30:e augusti där vi ska representera skolan!!! Ni som vet hur talangfull jag är som dansare kan kanske förstå min panik för detta. Ska jag dansa framför massa människor, det lär ju gå bra haha. Jag tror dock jag inte har så mycket val så det är bara att börja öva, om nio dagar är det uppvisning.

Jag med skoluniformen för sportdagar. Den är simpel och praktisk.

Sammanfattningsvis var det väldigt annorlunda mot den svenska skolan men det gjorde det väldigt roligt! Jag vill också tacka för alla kommentarer, det är kul att veta att ni följer mig!!

Vamos a la Costa

Nu är jag framme i Portoviejo och har träffat familjen!!

Men vi börjar i rätt ände. Dagarna i Quito tillbringades med de andra YFUarna. Vi pratade mycket om året men gjorde även annat anordnat av YFU Ecuador.De ecuadorianska volontärerna anordnade en kväll dans fick öva på lite varierade danser. Mycket latinamerikanskt där man ska röra på höfterna mycket vilket är för mig rätt svårt haha. Men det var väldigt roligt och jag gjorde mitt bästa för de sa att i Portoviejo dansar man jättemycket. Så det var lika bra att hugga in och försöka. Väldigt skönt var det dock när de välbekanta tonerna till "Fade into darkness" sattes på så det blev ett litet avbrott på all latinamerikansk salsa haha. Vi lekte också lekar på lägret och jag vann faktiskt den spanska versionen av "Hela havet stormar" vilket belönades med en mycket god Ecuadoriansk chokladkaka. Sen hade vi också talangjakt vilket vårt skandinaviska lag vann också, där vann jag en handgjord plånboksliknande grej. Det var roligt. 

Vi skandinaver sitter på taget och funderar på vad vi ska göra på talangjakten

Utsikt från rummet i Quito

Sen kom äntligen dagen vi alla väntat på, dagen vi skulle åka till våra värdfamiljer. Man kom faktiskt folk förvånadsvärt nära på bara några dagar så det var tråkigt att ta farväl till människorna som skulle till La Sierra (Bergen) och inte skulle åka samma buss som alla vi som skulle till kusten. Resan från Quito till Portoviejo tog ungefär 7 timmar, dock åkte vi via staden Santa Domingo där några skulle bo. Man fick se väldigt mycket av Ecuador när man åkte buss sådär vilket jag är mycket tacksam för. Ecuador är verkligen ett spännande land med stora höjdskillnader i Anderna, många palmträd, oändlig växtlihet och ett rikt djurliv. När vi ankom till Portoviejo väntade värdfamiljerna på oss när vi nervöst klev av bussen. Jag visste vad min familj hette men hade ingen aning hur de såg ut, därför var det väldigt skönt när de ropade "Carl" och jag såg deras glada ansikten. Vi åkte direkt till en restaurang och åt middag för att fira att jag äntligen kommit.

Snart framme i Portoviejo

Familjen består av mamma Fatima, pappa Johny och de två döttrarna Ariana och Andrea. Jag har fått ett stort rum med en dubbelsäng och egen toalett. Det är lite spartanskt inrett men det går verkligen ingen nöd på mig. Allt är superbra!! Jag har fått pröva massor av Ecuadorianska maträtter under dessa få dagar och det mesta har varit mycket gott. Provinsen jag bor i är känd för sin mat och jag märker verkligen hur mycket godare den är än maten i Quito. Man dricker mycket juice här, 100% frukter som de pressar själva. Supergott.

Imorse spelade jag tennis mot pappan i den stekheta värmen vilket var riktigt jobbigt men mycket kul. Pappan är superduktig på tennis och har många pokaler här hemma som han vunnit. Det är intressant med tennis här eftersom till skillnad från i Sverige där man bokar tid på en av de många banorna så åker man bara till den enda banan här och förhoppningsvis är den ledig, annars väntar man lite. Under tiden umgås man med folket runt omkring och diskuterar viktiga händelser såsom om Julian Assange ska få komma hit eller inte. Imorgon ska vi spela igen och då ska jag förhoppningsvis ha lite mer chans mot pappan än idag.

Idag badade jag i Stilla Havet för första gången i Ecuador vilket var riktigt roligt, det måste varit minst 24 grader varmt i vattnet vilket var superskönt. Jag lekte mycket i de rätt stora vågorna. Det var också en superfin vy men tyvärr glömde jag kameran hemma...

Imorgon börjar skolan, skriver om det någon annan gång.

Hasta luego!

Framme i Quito!!!

Åkte fyra på morgonen hemifrån och planet gick 6.25 från Arlanda till Amsterdam. I Nederländerna mötte jag andra YFU-are från Norge, Danmark och Finland. I gaten till flyget mot Quito kontrollerade bland annat knarkschäfrar väskan vilket var spännande. Jag satt ensam och hade fönsterplats under båda resorna så kunde se ut när vi närmade oss Sydamerika och flög över Venezuela, Colombia och sen Ecuador. Väl framme i Quito åkte vi direkt till ett hotell som är relativt fräscht kanske 30-40 min från flygplatsen. De flesta som åkte hit med YFU är tyskar vilket är lite kul. Till middag fick vi någon sorts soppa serverat med popcorn (!) och juice. Sen fick vi även kyckling och ris. Alla vi skandinaver som åkte via Amsterdam var supertrötta under middagen för enligt vårt tidsschema var klockan 3 på natten så vi somnade rätt snabbt. 

Idag har jag ingen aning vad vi gör, förhoppningsvis får vi åka in till Quito och se oss omkring lite. Har förresten ingen adapter så min dator kommer dö relativt snart. Får vänta tills jag skaffat det innan nästa blogginlägg. Men hittills är allt superbra!

Det är lite kul förresten för när man diskuterar stereotyper här tycker många positivt om svenskar. Hoppas ecuadorianerna tycker samma sak när jag träffar dem och värdfamiljen om två dagar. 

Lägger upp bilder när jag har bättre internetconnection.

Hasta luego 

Radiotystnad

Imorgon bitti kl 06.25 går planet från Arlanda till Schiphol, Amsterdam för att sedan föra mig vidare till Quito, Ecuador. Där kommer jag stanna i tre dagar på ett uppstartsläger med YFU innan värdfamiljen plockar upp mig och vi drar till Portoviejo. Sjukt taggat!!!

I Ecuador kommer jag behöva lära mig spanska och snabbt komma in i kulturen. För att klara av den stora utmaningen så snabbt som möjligt har jag bestämt mig för att inte vara inne på Facebook och Skype på minst en månad. Jag kommer dock blogga, så följ mig här istället!!

Packar

 Med mindre än cirka 36 timmar till avresa har jag börjat packa. Det är svårare än vad man tror att packa för ett år. Eftersom jag är rätt lång även med svenska mått mätt kommer jag vara väldigt mycket längre än medelecuadorianen. Därför kommer jag inte ha möjligheten att köpa kläder i Ecuador vilket innebär att de två väskorna jag packar måste innehålla kläder för alla väder. Lämpligt nog ligger ju dock Ecuador på ekvatorn och har inga årstider förutom regn eller icke regnperiod så det är ändå relativt enkelt att välja vilka kläder jag ska ha med mig. Min resväska fylls därför med sommarkläder som shorts, t-shirts, skjortor och badbyxor men även mycket annat.

Jag har också hunnit säga hejdå till släkten de senaste dagarna. Ikväll blir det sista gången jag träffar mina kompisar också. På bilden under här är det jag och mormor från någon dag sedan.