Skolområdet översvämmades av familjemedlemmar som kommit för att se den årliga hyllningen av ecuadorianska flaggan. När alla hade samlats tog rektorn mikrofonen och fick alla att tystna och infinna sig på sina platser. Alla elever i den äldsta årskursen där även jag ingår stod uppradade som inövat på raka fina led. Föräldrar, lärare eller som jag utlänningar fick sittplats runt omkring. Orkestern spelade marschmusik som alla eleverna tågade runt till. Det fanns åtskilliga flaggbärare som bar den ecuadorianska fanan högt mot skyn. Nationalsången och även skolans egen hymn sjöngs sedan av de tusentals eleverna. Därefter började en utdragen ceremoni där alla skolans ecuadorianska elever stiga fram till tio utvalda fanbärare, ropa något som drunknade i orkesterns toner och sedan kyssa den ecuadorianska flaggan. Min kamera blev rejält använd under morgonen då jag tänkte på hur något liknande aldrig skulle kunna hända i Sverige. Det skulle vara provocerande mot väldigt många människor och det skulle uppfattas väldigt nationalistiskt. Ecuadorianerna måste verkligen älska sitt tropiska land och känna att det är världens bästa land som gör detta tänkte jag medan processen fortsatte.
Tillslut var det bara rektorns tal som kvarstod. Uppklädd i mikrofon klev han fram till mikrofonen och höll ett mycket bra tal. Han sa att idag har eleverna burit en flagga som representerar landet Ecuador fast egentligen har de burit en symbol för sig själva, för de 13 miljoner invånarna som bor i Ecuador. Ecuadors flagga är folket; den är de vuxna som lever i landet, de som bodde här men inte finns med oss längre och speciellt ungdomarna som kommer forma landets framtid.
Detta fick mig att tänka över mina tidigare åsikter om rasism och nationalism i Ecuador. Här finns det en stor mängd människor med flera olika utseenden och kulturer. En del har förfäder som var slavar från Afrika, andra är ättlingar till spanjorer och ytterligare några har blod från någon av de många gamla indianstammarna. Nu är de alla enade till en nation förenade under en flagga, som ett blandat folk. Deras nationalism handlar inte om fientlighet mot andra utan om kärlek till det mångkulturella landet Ecuador som alla som vill kan hjälpa framåt. Den frågan jag tog som rasistisk har inte alls någon rasistisk grund, här är hudfärg bara en vanlig utseendemässig egenskap som ögonfärg eller ansiktsform. I Sverige är hudfärg ett tabubelagt ämne eftersom det är förknippat med rasism men har man inte växt upp med det synsättet är det inte kontroversiellt att diskutera det utseendeattributet. Vad det gäller den rasism mina klasskamrater sa finns i Europa är jag inte insatt men det är helt klart värre att behandla folk illa eftersom de kommer från en annan kontinent än att tycka hudfärg har en påverkan på utseendet.
 |
| De ecuadorianska eleverna kysser flaggan. |
 |
| Colegio Nacional Portoviejos rektor talar. |
