söndag 10 mars 2013

Soy un ser especial, Dios no comete errores

Hola,

Nu har det gått 207 dagar sedan jag för första gången satte min fot i Ecuador och snart är jag tillbaka på svensk mark igen. Jag har fortfarande lov vilket jag troligtvis kommer ha ända fram till maj men jag fortsätter att försöka nyttja tiden på ett spännande sätt genom att hänga med kompisar och att volontärarbeta. Det förstnämnda brukar ske om möjligt antingen i en pool eller på stranden. Personliga favoriten är överlägset stranden och därför var det en fröjd att besöka det som har kallats "Ecuadors finaste strand" enligt recensioner på internet. Los Frailes som stranden heter ligger ungefär två timmar bort vid den lugna fiskarbyn Puerto Lopez och det var en väl värd resa dit vi gjorde i söndags. Alla som befinner sig längs Ecuadors kust bör ta sig dit. På tal om resor har jag tillsammans med mina kära föräldrar bjudit iväg min värdfamilj till vackra Cuenca under påskhelgen. Mer om det senare. 
Mina två värdsystrar hemma hos den Ariana (till vänsters) pojkvän.
Los Frailes
Stranden är privat och det finns därför folk som ser till att det inte springer omkring hundar eller att det är skräp på stranden.
Det var härligt att promenera på den fina men inte jättestora stranden.
Jag tillsammans med mina värdsystrar, den enas pojkvän och den andras bästa kompis.
Utanför allt resande och badande volontärarbetar jag som sagt. Den egentliga tiden jag skulle befinna mig på stiftelsen San Jorge är jag egentligen redan klar med men eftersom det är roligt kommer jag att fortsätta minst fram till påskveckan. På stiftelsen arbetar en mängd olika sjukgymnaster och barnläkare för att hjälpa barn med olika kroniska sjukdomar som t.ex. Cerebral Pares (CP) eller Downs symdrom. Min uppgift blir att hjälpa den ofta överbelastade utbildade personalen efter deras instruktioner när de har flera barn samtidigt. Arbetet är väldigt spännande och det är väldigt roligt när man kan se barnens framsteg. Till exempel lärde jag en 17 år gammal tjej med CP skriva bokstaven A vilket kändes väldigt stort och har även hjälpt andra barn ta sina första stapelande steg. Tråkigt nog är kan inte alla barn utvecklas positivt utan för de barn med allvarligare sjukdomare handlar arbetet istället om att pressa fram en oundviklig tidig död. När jag arbetar med sådana barn är det enkelt att återigen påminna sig om vilken oerhörd tur man har om man föds frisk i ett land som Sverige. 

Soy un ser
especial
Dios no
comete
errores

Jag är något
speciellt
Gud begår inga
misstag
Ingången till stiftelsen.

Denna tjej lär sig både koordinationsförmåga och även alfabetet. Dock inte samma tjej som jag lärde skriva "A" med.
Ett tänkvärt citat.

Det finns även terapi med hästar att tillgå. Killen till vänster är inte jag utan finländaren Patrick som jobbade för ett tag på samma stiftelse.
Barnen på stiftelsen är väldigt gulliga och roliga.