När allt bara klickar

Hola todos,

De senaste dagarna har jag gjort en mängd saker som jag nu i vanlig ordning tänkte delge er. Om vi direkt återknyter till det senaste inlägget har jag fortsatt att vara ambitiös och har pluggat glosor varje dag. Det roliga är att jag verkligen har märkt skillnad på bara några få dagar, nu kan jag plötsligt formulera mig på en mängd nya sätt vilket gör allt väldigt mycket roligare. Emil blev också inspirerad att börja satsa lite mer på spanskan så nu har vi en gemensam lista på Glosboken där vi båda lägger in 4-5 nya, fräscha ord varje dag för att lära oss. Fortsätter vi i den här takten året ut kommer vi nog båda kunna prata flytande när vi återvänder till Svea Rike.

Något jag har glömt att nämna är att jag har lov den här veckan, igen. Mitt oerhört hektiska liv har alltså fått sig ytterligare lite härlig fritid att göra roliga saker på. Tennisskorna har nötts extra mycket under veckan och efter att ha fått några enkla, men geniala, tips från ägaren till tennisbanan har mitt spel förbättrats ordentligt. Nu på söndag ska vi troligtvis iväg och spela i en annan stad vilket lär sätta min tennisförmåga på prov men just nu känns det som om det inte kan gå annat än bra.

Man skulle kunna tro att all tennis har gjort att jag inte har haft tid för andra saker denna vecka men så är inte fallet. Veckans händelser började med en begravning för en avlägsen släkting som jag fick följa med på. Det är första gången jag varit på en begravning med öppen kista och det var en märklig upplevelse. Ändå är jag glad att jag följde med och fick se hur en normal ecuadoriansk begravning kan gå till. Det var inte i en kyrka utan i en vanlig dekorerad lokal. Begravningsprästen spelade elpiano och talade på ett gospelinspirerat sätt där åhörarna upprepade vad han sa. Tillslut slutade ceremonin för att en och en lämnade lokalen för att samlas utanför och börja prata om alldagliga saker än en gång. Livet går vidare, för alla utom en.

Alla helgona afton kom sedan med samma tema men med en skillnad i att man också firar glada Halloween. Först på kvällen åkte vi till kyrkogården till mina värdmorföräldrar där det tändes ljus och placerades plastblommor. Kyrkogårdarna här är väldigt annorlunda från de svenska då de har en bilväg som slingrar sig igenom för att man inte ska behöva gå för långt och det är inte lika organiserat som i Sverige utan man alla gravar är placerade lite huller om buller. Många bryter även mot de svenska oskrivna reglerna som att inte skrika, springa och hoppa på kyrkogårdar. Ändå var det riktigt mysigt. Jag och min värdsyster Ariana fortsatte sedan till en Halloweenfest hos kompisen Paulos mamma där vi dansade och skojade. Tyvärr hade jag ingen dräkt (hur skulle jag fått med mig det i resväskan?) men det var roligt ändå. Efter festen åkte jag, Ariana, Paulo och andra värdsystern Andrea till stranden Crucita där vi promenerade längs strandkanten och pratade. När vi tillslut kom hem på kvällen var klockan 03.30 och jag förberedde mig mentalt för 210 minuters sömn innan jag skulle upp för ett heldagsäventyr med de andra utbytesstudenterna.

Kyrkogården

Halloween

Antingen klär man ut sig lite, inget eller mycket till Halloween.

Det här gör jag mina novembernätter, vad gör ni?

07.00 imorse börjar alltså den några minuter långa kampen i mitt huvud mellan den goda sidan som säger att jag måste gå upp och den lata som bara vill somna om. Lyckligtvis vann den positiva sidan och jag gjorde i ordning mig för att åka med utbytesstudenter från Portoviejo & Rockafuerte till kuststaden Manta och träffa dess utbytesstudenter. Vi tog bussen från Portoviejo kl 08 och efter den 45 minuter långa bussturen för  0.80$ anlände vi till Manta. Här möttes vi av alla de andra och vi begav oss till en av de som bor i Mantas hus där vi pratade och åt. När magarna var välfyllda åkte vi till stranden där vi spenderade resten av dagen. Flera timmar i havet, x antal tankar om vad man tänkas göra en novemberdag som denna i Sverige och några ord som "paradis" & "underbart" senare begav vi oss till restaurangen där det serverades mycket av Mantas utsökta havsmat. Vi hann pressa lite mer på stranden innan vi rullade hem på kvällen. Den oerhörda glädjen slog mig när jag märkte att jag hade bränt mig vilket innebär att det inte är som jag trodde att jag knappt kan bli brunare. Nästa gång gäller det bara att ha på sig lite solkräm så tar jag ett steg närmare pepparkaka istället för tomat.

Efter en hektisk vecka som den här där jag börjat plugga intensivt på första gången på ett halvår, upplevt en  ecuadoriansk begravning, varit på Halloweenfest och njutit på stranden kan man tycka att jag förtjänar lite avkoppling. Vilken tur för mig att det då är helg, annars kanske jag hade gått in i väggen. Skämt åsido. Jag måste bara säga att jag har det hur bra som helst här och lever i stort sett min egen dröm, bättre än så kan det knappt bli.

Park i Manta

Tänk er vilken frihetskänsla när dessa fåglar breder ut vingarna och flyger över när man är ute och simmar i vågorna.

Alla jag var där med inklusive en av utbytesstudenternas värdmamma & värdsyster.