Matspecial

Idag tänkte jag gå igenom lite snabbt vilken sorts mat man äter här i Ecuador och hur man intar maten. Jag tänkte dela in texten i dessa områden:

• Vardagsmat
• Speciell mat/Turistmat
• Godis och sötsaker
• Frukt
• Dryck
• Matkulturen
• Mat jag saknar

Vardagsmat

Det första som är viktigt att nämna angående vardagsmaten i Ecuador är att det skiljer sig avsevärt beroende på var man befinner sig. Eftersom landet består av fyra väldigt olika områden (La Costa - kusten, La Sierra - bergen, La Amazonía - regnskogen Amazonas & Las Islas Galápagos - Galapagosöarna) är det svårt att definiera en generell matkultur utöver hela landet. Själv bor jag på kusten och tänkte därför börja med att förklara vad vi äter är.

Kustens basvara nummer ett är ris. Tycker man inte om ris bör man inte åka till Ecuadors kust region eftersom man alltid äter ris till middag och oftast till lunch också. Det är inte heller ovanligt med män eller kvinnor som känner att de får i sig för lite ris under de tidigare nämnda måltiderna och kompletterar därför med ris till frukost. Till riset äter man oftast några överkokta köttflamsar, kyckling, bönsås, potatismos (ja, det går att äta enbart ris och potatismas till lunch) eller plátano. Det sistnämnda utgör en näst intill lika viktig roll i maten som riset. Plátano är matbanan vilket kanske inte låter jättegott men som faktiskt kan tillagas på många smakfulla sätt. Man kan koka den så att den blir hård och varm, steka den så att den blir mjuk och jättegod eller räffla chifle de plántano av den vilket ser ut och smakar som Svenska Lantchips. 

Många arbetar på plantager där de odlar och förädlar plántanon till chifle. Denna chipsliknande produkt äter man nämligen till mina två överlägsna favoriträtter: encebollado och ceviche. Båda rätterna är till största delen baserad på lök, kryddor och fisk (ceviche går även att äta med musslor, bläckfisk, räkor eller allting blandat). Ceviche serveras kallt medan encebollado servas varmt men gemensamt har dem att båda äts med mycket krossad chiffle. Supergott!

De andra regionerna har jag inte lika bra koll på mer än att all ris är ersatt med potatis i bergen. Man äter även soppa till det mesta i bergen och en del soppor serveras tillsammans med popcorn. I bergen äter man inte lika mycket ceviche eller encebollado som man gör vid kusten även om det förekommer restauranger inspirerade därifrån. I Amazonas åts det för i tiden alla möjliga sorters djungeldjur men sedan flera år tillbaka är det reglerat och det är t.ex. förbjudet att äta apor. Galapagosöarna med dess oerhört höga koncentration av turister har därefter en internationell matkultur.

Första rätten jag fick hos värdfamiljen när jag anlände som sedan skulle visa sig bli en klassiker: Ris, potatismos och köttslamsor.

Plátano uppskuret i tunna skivor.

Ceviche, det är mycket godare än det ser ut.

En bild på Encebollado som jag hittade på internet.

Soppa med popcorn fick vi under de första dagarna i Quito.

Speciell mat/Turistmat

Längs Ecuadors kust finns det minst två typiska rätter som inte äts ofta hemma men som ändå ses som en del av deras matarv. Tyvärr har jag bara ätit båda rätterna en gång eftersom de minst sagt inte tillfredsställde mina smaklökar och därför kommer jag inte ihåg namnen. Den ena rätten som också syns på en bild här nedanför ser på utsidan i alla fall ut som en korv men är fylld med ris och vad jag tror är grisfett medan den andra rätten enbart består av kall mjölk och jättemycket ost. Halvgott.

Turister brukar försöka undvika den typiska ecuadorianska maten eftersom det mesta inte är särskilt speciellt och därför finns det även en rad restauranger i de lite större städerna som serverar internationell mat. Flest internationella restauranger finns det som serverar kinamat, tätt följd av pizza och på en tredjeplats kommer amerikansk mat (hamburgare med USA-flagga). Turister brukar också pröva sig på den gamla traditionella Inkamaten Cuy (helgrillat marssvin) även om det idag kostar oerhört mycket och smakar som gummi.

En traditionell rätt för min region. Superäckligt.

Quito är till och med så internationellt att man kan äta rena sallader. Sjukt gott!

Mexikansk mat kan man köpa på några enstaka ställen.

Turister prövar gärna att äta marssvin (Cuy).

Det är både otroligt dyrt och riktigt äckligt.

Godis och sötsaker

Nära där jag bor i regionen Manabí ligger staden Rocafuerte som är oerhört känd för sitt godis. Det fantastiskt goda och billiga godiset består till största del av kokos och socker och är hur gott som helst. Annars äter man mycket glass för att dämpa värmen, GB finns även här i Ecuador. En billigare variant är att köpa BonIce (det ska vara frusen yoghurt men egentligen består det mest av vatten, socker och kemikalier) som flera gatuförsäljare släpar runt på under dagarna. 

På födelsedagar blir det mycket tårta vilket man alltid köper på konditori. Tyvärr är de nästan alltid en besvikelse och då saknar man mammas goda tårtor i Sverige. På tal om besvikelser tror ni kanske att en av världens främsta kakaoproducenter bör ha god, billig choklad men tyvärr är så inte fallet. I Quito kunde man dock köpa i en speciell turistaffär riktigt god inhemsk choklad till ett hutlöst överpris (7$).

En av Rocafuertes konfekthyllor.

På stranden kan man köpa oerhört goda glassar som består av mycket färsk frukt och annat gott.

BonIce är superbilligt (0,15$) och gott men väldigt onyttigt. Försäljarna har alltid på sig dräkten i bild och traskar runt med vagnen av "glass".

Tårtorna ser ofta godare ut än vad de är.

Riktigt god men infernaliskt dyr choklad går att köpa i Quito.

Frukt

En av de saker jag tycker om mest med Ecuador är alla frukter som finns att tillgå. Här finns alla frukter du kan tänka dig till superbilliga priser. Ni kan tänka er min förvåning när jag traskar iväg till det lokala fruktståndet för att köpa lime för en USD och får 48 stycken. Eftersom frukten är så billig görs det ofta juice eller batidos (milk shakes) av dem.

Topp 5 godaste frukterna att äta färsk

5) Papaya (Papaya)

4) Avocado (Aguacate)

3) Mango (Mango)

2) Ananas (Piña)

1) Drakfrukt (Pitajaya)

Topp 5 godaste frukterna att göra juice eller milk shake av

5) Trädtomat (Tomate de árbol)

4) Björnbär (Mora)

3) Apelsin (Naranja)

2) Citron (Limón)

1) Passionsfrukt (Maracuyá)

Batido de mora - Björnbärsmilk shake

Mycket frukt finns att äta.

Apelsinjuice in the making.

Dryck

En intressant aspekt med en normal ecuadorians dryckeskonsumtion är att enbart vatten anses äckligt att dricka och därför återstår bara smakrika, söta drycker. Förutom juice dricks det ofantliga mängder läsk. Utöver de klassiska läsksorterna finns det att köpa äppelläsk och jordgubbsläsk. Själv försöker jag dricka så lite som möjligt för att inte låta mina tänder begå självmord men jag gissar på att vår familj konsumerar ungefär 5-10 liter läsk/vecka. Vad det gäller alkohol är det inte som i Sverige då vuxna dricker ett glas vin ibland utan när vuxna dricker alkohol så är det whiskey som gäller. Man dricker för att bli berusad, inte för att det är gott. 

Matkulturen

Det är alltid kvinnorna i hemmet som lagar, serverar och handdiskar maten. Männen kommer när maten är färdig, väntar på att bli serverade, äter och sen lämnar utan att plocka undan sin tallrik. Är kvinnan inte hemma köper man oftast mat på restaurang eller steker ett ägg. 

Man äter ytterst sällan måltider tillsammans, alla samlade. Oftast är det "drop-in" efter att mamman har deklarerat att maten är färdig och man kommer och går som man vill. Maten är inte samma sociala aktivitet som i Sverige där samlade middagar där alla börjar samtidigt är vanligt. Istället är det vanligt att återkomma till middagsbordet någon timme efter middagen när allt är rent och snyggt för att samtala och umgås.

Måltider som är formella i Sverige så som julafton, födelsedagar etc. äts här på samma komma-och-gå-manér utan några formaliteter. De ändra skillnaderna är att maten brukar bli lite finare (lasagne eller kalkon med chips-potatissallad är det vi har ätit) och att man byter ut porslinet mot plast. Ytterst oklart varför plasttallrikar och plastbestick anses finare än vanliga men så har det gått till på alla finare middagar vi haft eller varit på.

Relativt ofta åker vi till stranden och köper färsk fisk.

Värdmamman lagar sedan maten och sköter allt i köket.

Mycket skaldjur äts.

Nyårsmiddagen är den enda formella måltid vi ätit med porslin. Men då var vi också ensamma med familjen, hade vi haft gäster lär porslinet sett annorlunda ut.

Mat jag saknar

• Pasta. Jag har ALDRIG ätit pasta här utan ris eller kokat på ett korrekt sätt. Det är kanske inte konstigt att de är dåliga på att tillaga det då vi bara har ätit det tre gånger på de snart sex månaderna jag har varit här.
• BRA kött och köttfärs. För några veckor sedan diskuterade jag med en brasiliansk utbytesstudent vad ecuadorianerna gör med sitt kött för att misshandla det så fruktansvärt. Vi kom inte fram till något mer än att vi skulle göra vad som helst för en stor, god köttbit.
•  Potatis. Under de 170 dagarna jag har varit här har jag inte en enda gång ätit en kokt, klyftad, stekt eller ugnsbakad potatis.
• Svenskt godis och choklad. Behöver jag ens utveckla denna punkt?

Sammanfattning

Definitivt finns det ecuadorianska maträtter jag vilja laga i Sverige när jag kommer hem men samtidigt är det mycket mat jag saknar något så oerhört. Det ständiga gigantiska utbudet på frukt kommer jag definitivt också sakna när jag åter är i Svea Rike. Jag antar att jag kommer få en uppleva ett gastronomiskt bevis på att gräset alltid är grönare på andra sidan Atlanten när jag åter sätter fötterna på svensk mark.

Födelsedagsfirande & Guayaquil

Hej alla,

Även om jag har haft lov den senaste månaden har det inte resulterat i ett förbättrat bloggande, snarare tvärtom. Denna månad har jag för första gången här varit sjuk vilket inte har varit jättekul men jag har också hunnit med andra aktiviteter. I vanlig ordning är stranden den platsen jag helst befinner mig på även om jag till min stora förskräckelse har vant mig så mycket med klimatet nu att de ca 25 graderna i havet framstår som kalla för mig. Hur ska jag någonsin kunna återvända till Sverige? Annars har jag spelat en del tennis, lekt med vår hund, hängt med kompisar och skaffat mig ett volontärarbete. Den 4 februari börjar jag volontärarbeta på stiftelsen "San Jorge" som är ett rehabiliteringscenter för fattiga, handikappade barn. Både fysiska och psykiska sjukdomar förekommer bland barnen och ska bli riktigt intressant att få hjälpa till och lära mig mer om arbetet för att hjälpa dessa barn.

I fredags fyllde jag 18 år som jag njöt av här i Portoviejo. Jag gick upp tidigt för att delta i ett obligatoriskt halvårsmöte med alla YFUs utbytesstudenter i regionen och chefen för YFUs utbytesstudenter i Ecuador. Vi pratade ett bra tag och efter mötet visade jag några av dem runt i superfula Portoviejo innan vi åkte till köpcentrumet för att äta en god lunch. Därefter åkte jag hem för att födelsedagsskypea med mina föräldrar och sedan blev det tårta med värdfamiljen och avslutade kvällen med bio. 05.00 vaknade jag nästföljande dag för en heldag i Ecuadors största och Sydamerikas 16:e största stad Guayaquil. Eftersom en bild beskriver mer än 1000 ord får ni läsa om den staden med hjälp av bilder.

Att ha strand och värme året runt har gjort att jag sakta tröttnar även om det fortfarande är väldigt härligt.

Värdpappan med sin bil, den lilla kossan, som han faktiskt börjat fundera på att byta efter  38 härliga år i tjänst. 

Sverige är faktiskt betydligt bättre på tårtor och även att fira traditioner i allmänhet. Dock hade jag ändå en lyckad födelsedag.

Jag och min värdsyster Andrea innan vi gick med några kompisar och såg bio. Vi såg faktiskt en Ecuadoriansk film som på svenska heter: "Det är bättre att inte tala - Om vissa saker". Likt titeln är filmen inte värd att tala om i efterhand... 

Vår söta, men galet ouppfostrade, hund.

När vi väl anlänt till Guayaquil efter ca tre timmars bussfärd åkte vi till den historiska parken i den väldigt exklusiva förorten Samborondón.

Här fick vi se en mängd djur.

Många var fria i det regnskogsliknande klimatet.

Alla djuren har förut levt fritt i kustregionen men nu för tiden är de flesta väldigt ovanliga på grund av människornas framfart.

Hela Guayaquil såg ut såhär för massor av år sedan.

 

Massor av olika papegojor... 

...fanns i parken.

Det är skönt att man inte behöver oroa sig för dessa när man simmar nu för tiden.

Innan jag anlände till Ecuador hade jag hoppats det t.ex. skulle finnas några apor i träden men nu människornas generella tankesätt  här är: "Natur är fult, cement är fint" vilket har resulterat i att aporna bara finns i parker nu för tiden. Detta tankesätt håller dock på att sakta förändras i skrivande stund.

Samborondón är ligger på andra sidan av floden Guayas.

Man kan komma till parken via vattnet. 

Flygplatsen ligger mitt i staden så ofta kunde man se flygen landa.

Parken var förut hemvist till stadens absoluta överklass men numera är ett flertal byggnader omgjorda till museum.

En gammal kyrka i parken.

Turister kan åka båt längs floden för att se den från flodens vinkel. Något vi också gjorde lite senare.

Här promenerade vi längs stranden.

Guayaquils stadshus.

Dags för avfärd med en av båtarna för att se staden från vattnet.

Besättningen var redo.

Guayaquil från vattnet. Många nya byggnader håller på att byggas och den förut jättefarliga staden börjar, i alla fall i centrum, bli säkrare. 

Gående på väg upp mot toppen på föregående bild. 

Here we are.

Det var en fin utsikt härifrån. 

Vi avslutade dagen på ett fantastiskt café där det man tog en stor kopp och sen fyllde den men hur mycket färsk uppskuren frukt, godis och såser man ville och sen vägde man allt och betalade en struntsumma. Supergott!

Från bussen åkte vi förbi ett monument på en ödla. Det finns en park i  Guayaquil som kallas ödleparken som är fullproppad med det djuret men den parken hann vi aldrig se.