From the day we arrive on the planet, and blinking, step into the sun, there's more to see than can ever be seen

Jag kom just in från trädgården där jag hade legat och läst innan jag helt plötsligt fick en hård mango i huvudet. Det var väl bra det, nu kan jag uppdatera bloggen istället. Under den senaste tiden har jag verkligen blivit positivt inställd till julstämningen som nu råder i huset och de tidigare känslorna av att vi är tidiga eller att det är konstigt med jul här är helt bortblåsta. Kanske beror det också på att jag har så sjukt mycket kul framför mig just nu. Om 8 dagar, den 20:e november, åker jag tillsammans med i princip alla utbytesstudenter till Amazonas för fem dagars äventyr i djungeln. Ecuador är uppdelat i tre regioner, El Oriente (Amazonas), La Sierra (Anderna) och La Costa (Kusten där jag bor) och hittills har jag mest lärt känna olika stränder längs kusten men nu blir det dags för annat också. Det ska bli hur roligt som helst att få träffa de alla utbytesstudenter igen och att få turista lite.

Ganska direkt efter resan till Amazonas är det min systers födelsedag som vi kommer fira i surf&party-paradiset Montañita. Planen är att vi kommer åka dit och vara där över helgen och den här gången kommer jag, till skillnad från förra gången när jag bara var där kort, få uppleva det som byn är känd för. Vid det här laget lär jag troligtvis vara trött men jag fortsätter ändå till huvudstaden Quito där det är festival. Jag har blivit inbjuden av värdfastern att bo hos deras familj i Quito och få lära känna flera delar av staden. Generöst nog får jag också ta med valfri kompis och en norsk utbytesstudent följer därför också med till huvudstaden. Äta Cuy (marsvin), besöka monumentet för ekvatorn och allmänt turistande står som självklara punkter på schemat. När jag kommer hem därifrån är det bara två veckor kvar till julafton och allt vad som kommer med det.

Till turistiga men härliga Montañita bär det snart av igen.

Låt oss sluta fokusera på framtiden för ett tag och gå över till vad jag har gjort de senaste dagarna. I onsdags såg jag min första fotbollsmatch här tillsammans med Paulo. Vi åkte till Manta tillsammans med ett gäng kompisar till honom för att se hur favoritlaget Emelec från Guayaquil spöade Mantas eget lag. Fotbollskulturen här liknar den svenska eftersom spelet inte är världsklass men fansen är ändå väldigt engagerade. Även om det var en bortamatch för storlaget Emelec hade en stor grupp människor tagit sig till arenan där de bjöd på tifo med pyroteknik och sånger.

Innan tifot börajde och några drog av bengaler i förhand. Tyvärr krånglade min kamera när det riktiga tifot satte igång så jag har inga bra bilder från det.

Under helgen var det dags för ytterligare en återförening med alla utbytesstudenter i Manabí (Portoviejo, Rocafuerte & Manta). De två förträffliga områdesrepresentanterna plockade upp oss för att köra oss till strandhuset en av dem äger i Crucita. Där åt vi och planerade en julfest där vi alla utbytesstudenter i Manabí ska laga mat från ens land och sedan kommer alla värdfamiljerna och så ska man få prova lite av varje. Min plan är att laga min favoriträtt Citronkyckling och Hasselbackspotatis vilket är passande eftersom alla dessa ingredienser finns troligen att tillgå här. Vi kommer även bjuda familjerna på ett program i form av dans och sång så det hela kommer nog bli riktigt roligt. Efter planeringen badade vi i de för dagen riktigt kraftiga vågorna där flera var en halvmeter större än mig, fruktansvärt kul.

Min områdesrepresentant har världshistoriens sötaste hund. Tror dem heter English Shepard på englelska. När den här hunden hoppade upp och la tassarna runt mig kändes det som om jag fick en kram av en levande jättenallebjörn.

Vi från Rocafuerte och Portoviejo utanför strandhuset.

Ätande och planerande för den stundande julfesten.

På tal om stora vågor har jag börjat planera mitt ca 3 månader långa vinterlov som börjar i Januari och jag har bestämt mig för att surfa en stor del av tiden. Planerat är också att jag ska volontärarbeta en månad av tiden, med vad är ännu inte bestämt men en institution för barn med funktionshinder är det jag funderar mest på just nu. Det finns dock en stor risk att mina surfplaner och hela min värld här i Ecuador kommer bli helt upp och nervänd eftersom det beräknas vara 50% risk att värdefenomenet El niño inträffar någon gång efter jul. El niño brukar inträffa var fjärde till sjunde år och orsakar fruktansvärda översvämningar, speciellt i Norra Peru, Ecuador och Colombia. Jag är väldigt delad till vad jag ska tänka om det möjligen stundande skyfallet. Antagligen är jag väldigt naiv och blåögd men en stor del av mig känner att det vore hur coolt som helst att få uppleva en verklig naturkatastrof på plats men det är troligen ord jag kan få äta upp tusen gånger om. Framtiden kommer bli spännande.

"Oroas inte över framtiden - den kommer nog ändå"