El festival de inglés

Idag i skolan var det dags för den engelska festivalen. Detta var en av de få dagar där man fick ha andra kläder än skoluniformen på sig om man skulle vara delta. Jag som presentatör hade fått instruktioner av lärarna att ha på mig jeans, en skjorta och en kavaj. När jag anlände på morgonen kändes det konstigt att trava in i skolan väldigt uppklädd. Det uppstod direkt problem eftersom jag knappt fick komma innanför skolans portar först eftersom jag inte hade uniformen på mig, vakten sa att även om du ska byta om sen så måste man som elev bära uniformen när man går igenom portarna. Sen är det fritt fram att byta om man har tillåtelse men inte innan. Jag som inte visste detta hade redan på mig mina kläder för showen och hade inte med mig uniformen. Efter några minuters förklarande och diskuterande med vakten fick jag i alla fall tillåtelse att gå in efter att ha lovat att jag aldrig ska göra om det.

Showen började med att engelskalärarna tågade in på scen fint uppklädda, jag fick faktiskt "äran" att eskortera huvudlärarinnan in. Därefter höll de ett långt tal på krasslig engelska som kan sammanfattas i att engelska är ett jätteviktigt språk för er att kunna och därför har denna skola som ni älskar så mycket satt ihop denna show med sång, dans och prat på engelska. Sedan började del ett i programmet vilket ett programledarpar tog hand om. Vi tre par programledare hade fått ett manus på förhand på horribel engelska som man antingen kunde få läsa rakt av ifrån eller som jag improvisera ihop något eget. Med facit i hand funkade inget av alternativen särskilt bra.

Det stora problemet med denna show var att vi inte hade haft någon generalrepetition innan och lärarna hade ingen aning om hur lång tid det skulle ta. Därför hjälpte det inte att de som uppträdde var riktigt duktiga när det hade gått fyra timmar, publiken hade problem med att hålla intresset uppe. Speciellt tröttnade publiken när de som kallades upp på scen inte hade blivit informerade om när de skulle uppträda och inte var i närheten av förberedda vilket ödslade mycket tid.

Jag och min programledarkollega Shaylí hade den avslutande tredjedelen av showen och fick också avsluta den. Det intressanta med det är att hierarkin här i Ecuador är mycket påtagligare än i Sverige. Vi skulle tacka "the students, parents, teachers and of course the authorities". Vet inte vad jag vill säga med detta men att tacka "the authorities" är.. Ja annorlunda i alla fall.

Därefter blev det något som närmast kan beskrivas som en presskonferens där jag och den andra utbytesstudenten Patrik ställde upp som fotomodeller tillsammans med både lärare, föräldrar och elever. Alla ville ta bilder med los gringos, utlänningarna. 45 minuter av bildtagning senare har gett mig empati med filmstjärnor som tröttnar på fotografer haha...

Shaylí och jag. Vi blev handplockade av lärarna och kände inte varandra tidigare men hon är trevlig.

En av alla tusentals bilder efteråt med några elever