När jag kom till skolan blev jag mött av rektorn som eskorterade mig genom folkmassorna till mitt klassrum. Många frågande blickar kastades mot mig när vi gick över skolgården. Samma sekund som jag gick in i klassrummet steg ett jubel av att klassen skulle få sin första kille som dessutom är utländsk. Klassen jag går i består nämligen av ca 35 ecuadorianska tjejer och jag. Jag satte mig på min bänk och började besvara de hundratusentals frågorna folk ställde. Var kommer du ifrån, var bor du, hur gammal är du, vad heter du, varför kom du till Ecuador, vad tycker du om Ecuador, vad gillar du för mat, tycker du om stränder, hur är Sverige; listan på frågor jag besvarade kan göras lång. Men det var roligt, ett bra sätt att öva sin spanska också!
Den Ecuadorianska skolan fungerar så att man har ett klassrum och där är man alltid, lärarna byter istället av varandra. På min skola går man från 07.00 då portarna stängs till 12.30 då alla slutar. Under de 330 minuterna hann vi ha fyra lektioner. Min spanska funkar faktiskt bättre än förväntat hemma eller när jag pratar med kompisar men i skolmiljö blev det betydligt svårare. Första lektionen leddes av en kvinna som berättade om någon känd person, någon sorts vetenskapsman. Det gick till så att hon dikterade och alla andra skrev av vad hon sa. När hon upptäckte att jag inte fattade någonting när hon pratade fick en volontär ur klassen skriva allt hon sa på tavlan så att jag kunde skriva av, det var bra.
Andra lektionen var väldigt märklig, en trevlig man ledde lektionen och första 10 minuterna satte han sig vid min bänk och pratade om hur mycket han tyckte om Europa. När han väl satte igång lektionen visste jag inte vilket ämne det var och det vet jag fortfarande inte, jag skulle vilja kalla det för en lektion i allmänbildning. Lektionens första moment var nämligen första hjälpen där vi började göra första hjälpen på en bänk och sen på en kompis. Därefter satte han sig på katedern och började räkna upp vad jag tror var alkoholhalten i olika drycker. Lektionen avslutades med att han berättade för klassen om sin rundresa i Europa som han hade gjort när han var yngre.
Sedan hade vi rast i en kvart där jag guidades runt skolan av några klasskompisar. Vi fick dock stanna flera gånger när grupper av människor kom för att hälsa på den långa utlänningen... När rasten var över återgick var det dags för tredje lektionen som blev mycket märklig. Först var det en vanlig biologilektion där dem pratade ytligt om fostrets faser i en graviditet. Därefter pratade läraren i någon minut innan hon helt spontant satte på en 10 minuters video när en mamma födde trillingar. De filmade från synvinkeln av läkarna så att man såg allting utan någon som helst censurering. Som bakgrundsmusik var det en sydamerikansk smörsångare. MYCKET konstigt och väldigt äckligt!
Sista lektionen var en kemilektion och den leddes av en sträng dam. Hela lektionen ägnades åt att förhöra folk på atombindningar, hon läste upp en molekyl och någon som hon valde ut skulle gå fram till tavlan och rita den. Inte särskilt pedagogiskt.
Rektorn kom till mig just när jag skulle gå och berättade att jag skulle tillsammans med den andra utbytesstudenten få lära sig dansa under eftermiddagen. När vi kom till danslektionen var det en professionell danslärare där och ca 10 tjejer. Vi dansade någon blandning mellan pardans och modern dans med en koreografi att följa. Jag tyckte det var rätt kul och eftersom dem dansar så mycket i Portoviejo var det bra att lära sig tyckte jag. När lektionen var över sa dem att vi ska träna igen på fredag och sen hela nästa vecka. För vad tränar vi undrade jag då. Rektorn berättade då att vi ska vara med i en danstävling den 30:e augusti där vi ska representera skolan!!! Ni som vet hur talangfull jag är som dansare kan kanske förstå min panik för detta. Ska jag dansa framför massa människor, det lär ju gå bra haha. Jag tror dock jag inte har så mycket val så det är bara att börja öva, om nio dagar är det uppvisning.
Jag med skoluniformen för sportdagar. Den är simpel och praktisk. |
Åh vad jag skrattade när jag läste det här! Hur spännande som helst!!! Lycka till med dansen också, saknar dig calle!!
SvaraRaderaDet är fantastiskt att få följa dig så här på håll. Jag ser fram emot fortsättningen /Eva
SvaraRaderaÅh Calle det låter askul!! fast du kan väl inte dansa...? o.O härligt med brudarna också! och födseln lät najs! vi saknar dig här hemma! / Astrid och Jenny <3333
SvaraRaderaHej Carl Johan!
SvaraRaderaDet låter jättekul alltihop och man är riktigt avundsjuk.
Förresten, det är en ägretthäger som du trodde var en pelikan.
Janne (Uffes gamla kompis)