Ett år i Ecuador: Vi startade 2013 som pyromaner

Gott nytt år Sverige!!!

Även om 30:e januari är det egentliga datumet så känns det som att jag har varit här halva tiden nu när vi gått in i 2013. Något jag tror alla utbytesstudenter konstaterar vid någon punkt under sitt år är att de där 10 månaderna som lät som hundratals år innan utbytet verkar springa iväg hur snabbt som helst. Nu när jag går in i mitt utbytesårs andra halvlek känner jag mig mer taggad än på länge. Spanskan sitter verkligen bra nu och min ambitiösa språksatsning jag påbörjade de sista dagarna har verkligen börjat bära frukt på ett härligt sätt. Inte för att jag har studerat riktigt så mycket som det ursprungliga målet men jag har i alla fall förbättrat min spanska med hästlängder. Under mitt jättelånga vinterlov fram tills April som jag har nu ska jag passa på att bemästra mer spanska så att jag kan leka med det spanska språket på samma sätt som Zlatan kan bemästra en fotboll när jag sitter i planet mot Sverige 18:e Juli.

Efter julfirandet blev det i vanlig ordning rätt snart dags för nyårsfirande. Här är det dock inte särskilt traditionsenligt att smälla av fyrverkerier på nyårsafton, istället firas det nya året genom att bränna pappersdockor. Dessa dockor fanns att köpa i hela staden i alla möjliga storlekar och på TV kunde man se hur det i storstäderna fanns gigantiska dockor att köpa. Dock erbjöds alla möjliga motiv på dockorna även i en småstad som Portoviejo. Politiker, sportstjärnor, seriefigurer, artister och djur var de vanligaste varianterna på pappersfigurerna. Traditionen säger att man ska köpa en docka som står för något man tycker om och bränna den så att askan ska kunna föras med in i nästa året. Min värdfamilj föll dock för några rätt standard människodockor som jag inte riktigt vet hur de motiverades. Riktigt kul var det i alla fall att välkomna det stundande året med eld och lågor.

Under den inledande veckan 2013 fick jag tillfället att se Ecuadors president Rafael Correa när han besökte Portoviejo inför valet nästa månad. Correa är en mycket populär president bland låg och medelklassen som verkligen håller på att förändra landet i grunden genom kraftiga socialistiska reformer och chockhöjningar av skatterna. Jag har pratat ecuadoriansk politik med massor av olika människor här från alla samhällsklasser och det är verkligen intressant vilka delade meningar det råder kring landets högsta chef. I ett framtida blogginlägg närmare valet tänker jag behandla ämnet mycket närmare. Det var i alla fall väldigt kul för mig att få en chans att se honom på riktigt och därför var jag uppspelt när vi anlände till Portoviejos fotbollsstadio på kvällen. Man kan tänka sig att en president som har träffat Barack Obama i Vita huset borde klara av att passa tider bättre än snittecuadorianen men snarare var han en förebild för alla som inte tycker om att komma i tid. Fyra och en halv timmar efter utsatt tid anlände presidenten till arenan, denna försening är alltså lika stor som tre hela fotbollsmatcher. Denna horribla fördröjning resulterade i att väldigt många, inklusive oss, lämnade sömnigt arenan fem minuter efter att presidenten ankommit. Presidenten måste nog kämpa lite mer om han inte vill ersätta sin popularitet med ilska över att han är respektlös mot sina anhängare.