Födelsedagsfirande & Guayaquil

Hej alla,

Även om jag har haft lov den senaste månaden har det inte resulterat i ett förbättrat bloggande, snarare tvärtom. Denna månad har jag för första gången här varit sjuk vilket inte har varit jättekul men jag har också hunnit med andra aktiviteter. I vanlig ordning är stranden den platsen jag helst befinner mig på även om jag till min stora förskräckelse har vant mig så mycket med klimatet nu att de ca 25 graderna i havet framstår som kalla för mig. Hur ska jag någonsin kunna återvända till Sverige? Annars har jag spelat en del tennis, lekt med vår hund, hängt med kompisar och skaffat mig ett volontärarbete. Den 4 februari börjar jag volontärarbeta på stiftelsen "San Jorge" som är ett rehabiliteringscenter för fattiga, handikappade barn. Både fysiska och psykiska sjukdomar förekommer bland barnen och ska bli riktigt intressant att få hjälpa till och lära mig mer om arbetet för att hjälpa dessa barn.

I fredags fyllde jag 18 år som jag njöt av här i Portoviejo. Jag gick upp tidigt för att delta i ett obligatoriskt halvårsmöte med alla YFUs utbytesstudenter i regionen och chefen för YFUs utbytesstudenter i Ecuador. Vi pratade ett bra tag och efter mötet visade jag några av dem runt i superfula Portoviejo innan vi åkte till köpcentrumet för att äta en god lunch. Därefter åkte jag hem för att födelsedagsskypea med mina föräldrar och sedan blev det tårta med värdfamiljen och avslutade kvällen med bio. 05.00 vaknade jag nästföljande dag för en heldag i Ecuadors största och Sydamerikas 16:e största stad Guayaquil. Eftersom en bild beskriver mer än 1000 ord får ni läsa om den staden med hjälp av bilder.

Att ha strand och värme året runt har gjort att jag sakta tröttnar även om det fortfarande är väldigt härligt.

Värdpappan med sin bil, den lilla kossan, som han faktiskt börjat fundera på att byta efter  38 härliga år i tjänst. 

Sverige är faktiskt betydligt bättre på tårtor och även att fira traditioner i allmänhet. Dock hade jag ändå en lyckad födelsedag.

Jag och min värdsyster Andrea innan vi gick med några kompisar och såg bio. Vi såg faktiskt en Ecuadoriansk film som på svenska heter: "Det är bättre att inte tala - Om vissa saker". Likt titeln är filmen inte värd att tala om i efterhand... 

Vår söta, men galet ouppfostrade, hund.

När vi väl anlänt till Guayaquil efter ca tre timmars bussfärd åkte vi till den historiska parken i den väldigt exklusiva förorten Samborondón.

Här fick vi se en mängd djur.

Många var fria i det regnskogsliknande klimatet.

Alla djuren har förut levt fritt i kustregionen men nu för tiden är de flesta väldigt ovanliga på grund av människornas framfart.

Hela Guayaquil såg ut såhär för massor av år sedan.

 

Massor av olika papegojor... 

...fanns i parken.

Det är skönt att man inte behöver oroa sig för dessa när man simmar nu för tiden.

Innan jag anlände till Ecuador hade jag hoppats det t.ex. skulle finnas några apor i träden men nu människornas generella tankesätt  här är: "Natur är fult, cement är fint" vilket har resulterat i att aporna bara finns i parker nu för tiden. Detta tankesätt håller dock på att sakta förändras i skrivande stund.

Samborondón är ligger på andra sidan av floden Guayas.

Man kan komma till parken via vattnet. 

Flygplatsen ligger mitt i staden så ofta kunde man se flygen landa.

Parken var förut hemvist till stadens absoluta överklass men numera är ett flertal byggnader omgjorda till museum.

En gammal kyrka i parken.

Turister kan åka båt längs floden för att se den från flodens vinkel. Något vi också gjorde lite senare.

Här promenerade vi längs stranden.

Guayaquils stadshus.

Dags för avfärd med en av båtarna för att se staden från vattnet.

Besättningen var redo.

Guayaquil från vattnet. Många nya byggnader håller på att byggas och den förut jättefarliga staden börjar, i alla fall i centrum, bli säkrare. 

Gående på väg upp mot toppen på föregående bild. 

Here we are.

Det var en fin utsikt härifrån. 

Vi avslutade dagen på ett fantastiskt café där det man tog en stor kopp och sen fyllde den men hur mycket färsk uppskuren frukt, godis och såser man ville och sen vägde man allt och betalade en struntsumma. Supergott!

Från bussen åkte vi förbi ett monument på en ödla. Det finns en park i  Guayaquil som kallas ödleparken som är fullproppad med det djuret men den parken hann vi aldrig se.